tag:blogger.com,1999:blog-6785601878938913462024-02-07T02:42:06.645-08:00Life As We Know It By EmmaRaja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.comBlogger19125tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-25290933694844079022012-08-04T13:15:00.001-07:002012-08-04T13:15:38.334-07:00Jag hatar dej!Just nu hatar jag dej! Enormt jävla mkt.<br />
Så leds på hur du beter dej som skit mot mej. Hur du bara plöjer på som en jävla ångvält utan en tanke på NÅGON annan än dej själv.<br />
<br />
Du förtjänar en fet jävla pungspark!<br />
Någon borde banka in lite normalt jävla vett i skallen på dej!<br />
Gah! HAT! Fuck! Döda!<br />
<br />
Jag vill inte mer! Du får klara dej själv. Jag hatar dej!Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-69925503014225477672011-02-26T15:29:00.000-08:002011-02-26T15:35:16.890-08:00Jag har fortfarande inte riktigt fattat det. Men jag kan skriva om det nu.<br /><br />Det som hände är verkligen helt ofattbart. Det är sånt som händer andra och inte en själv.<br />Du lämnade mej och många andra alldeles för tidigt.<br /><br />Jag är arg oxå. Inte arg på dej. Men på A som fick din sista tid här med oss att vara så ångestfylld.<br />Jag tror inte ett ord på vad han har sagt till dej. Men jag vet att du gjorde det. Och det gör mej arg.<br />Hur kan man lura en människa på det sättet, någon som bryr sej så mkt om en, hur hade han mage att göra dej så illa?<br /><br />Jag saknar dej ofantligt mkt. Vissa dagar får jag panik och vet inte hur jag ska klara mej utan dej.<br />Det gör mej riktigt ledsen att jag inte fanns där för dej dom sista månaderna. Att vi bråkade. Nu i efterhand tycker jag att det var onödigt av mej att reagera som jag gjorde.<br />Jag är säkert hemsk men jag lägger skulden på A. Det är hans fel att du försvann utan att jag hann tala om för dej en sista gång hur mkt du betydde för mej.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-44152246551717171052011-01-07T12:32:00.000-08:002011-01-07T12:50:19.908-08:00SucksDet här är inte hållbart längre. Det är inte meningen att man ska må så här.<br /><br />Ångest konstant sen nyår i princip. Av många olika anledningar.<br />Ingen fattar! och dom som borde fatta bryr sej inte.<br /><br />Ingen bryr sej utan verkar mest tycka att jag är ett stort problem.<br /><br />Jag orkar inte leva så här resten av livet. Då gör jag hellre slut på det. Och så slipper andra känna att jag bara tynger ner dom eller är i vägen. Så slipper folk oroa sej hurvida dom behöver ringa socialen ang Amy för att jag är en så kass jävla mamma.<br /><br />Jag slipper jaga runt i hela lägenheten efter rostigt slött rakblad bara för att kunna lugna ner mej.<br />Jag trodde det var det mina mediciner var till för men tydligen inte.<br />Inte orkar jag ringa och tjata på psyk heller. Jag orkar faktiskt inte prata i tele med någon. Inte ens mamma eller Matilda.<br /><br />Jag messade mamma i panik imorse när jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Orkade inte svara när hon ringde. Jag lovade att ringa psyk och prata med läkaren idag men jag klarar inte av det.<br />Armen gör ont. Värre än det brukar. Nya rakblad ska införskaffas.<br /><br />Finns inte en enda satans lägenhet att få tag i i hela stan heller. Och jag tänker inte dela med någon jag inte känner med tanke på djuren och Amy.<br /><br />Och eftersom ingenting, verkligen ingenting faktiskt fungerar så ger jag upp.<br />Jag orkar inte mer nu.<br />Jag orkar inte vara så jävla misslyckad.<br /><br /><br />Eller misslyckad och misslyckad. Jag är inte tillräcklig helt enkelt.<br /><br /><ul><li>Jag är inte tillräckligt kvinnlig.</li><li>Jag hånglar inte tillräckligt ofta</li><li>Jag är inte en tillräckligt bra mamma</li><li>Jag tar inte tillräckligt hand om mina djur</li><li>Jag är inte tillräckligt smal</li><li>Jag är inte tillräckligt glad</li><li>Jag tjänar inte tillräckligt med pengar</li><li>Jag är inte tillräckligt fantasifull i sängen</li><li>Jag är inte kåt tillräckligt ofta</li><li>Jag lagar inte tillräckligt varierande mat</li><li>Jag städar inte tillräckligt ofta</li><li>Jag tvättar inte tillräckligt ofta</li><li>Jag diskar inte tillräckligt ofta</li><li>Jag kommer inte hemifrån tillräckligt ofta.</li><li>Jag är inte tillräckligt självständig</li><li>Jag är inte tillräckligt NORMAL</li></ul><br />Listan kan göras längre. Men jag orkar inte skriva ner allt.<br />Som sagt. Många skulle klara sej bättre utan mej. Så det kanske är något jag faktiskt borde överväga på allvar den här ggn.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-75560255709855877372010-10-07T09:52:00.000-07:002010-10-07T10:07:55.455-07:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrJuI19giqFtIFTodGie9q5VnSMBMUA2IJjsS5PEj98mkxLBy_btiUKGlr5ap_Q9wP_Lc9ghTgpyfoLl1DOPDFEGK8Aj2BZN1x0pFNDvKbcW69mUwHnqQfOKzCAMilG5awEE3tlOK993s/s1600/ledsen_nalle.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 279px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrJuI19giqFtIFTodGie9q5VnSMBMUA2IJjsS5PEj98mkxLBy_btiUKGlr5ap_Q9wP_Lc9ghTgpyfoLl1DOPDFEGK8Aj2BZN1x0pFNDvKbcW69mUwHnqQfOKzCAMilG5awEE3tlOK993s/s320/ledsen_nalle.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5525351977758653842" border="0" /></a><br />Här har jag slitit som ett djur hela dan med att måla i vardagsrummet. Att måla låter kanske inte så jobbigt Men allt runt omkring tar desto mer energi. T ex att tömma och flytta runt bokhyllor, ,Skruva ner hylla. pappa golvet, tejpa lister och eluttag mm. Jag skurade dessutom ur hela tv-bänken eftersom det STANK hundkiss. Och när allt var klart skulle allt plockas undan och ställas på plats igen. Allt det är ganska påfrestande att göra ensam. Och inte ett enda uppskattande ord fick jag höra när M kom hem. Inte ett enda. Att han sen dessutom sätter allt huller om buller på tv-bänken när jag verkligen gjort allt för att det skulle bli lite ordning och hemtrevligt, fick mej att tappa humöret. Han går på om att jag ska respektera honom om att han vill ha ordning och reda hemma mm och när jag för en gångskull försöker få det att se lite fint ut så skiter han i det. Ingen som helst respekt för att jag slitit som fan hela dagen. Och när jag säger det åt honom så tycker han att jag är elak (?) På vilket sätt var jag elak? Kallade jag honom dum i huvet och bad honom flyga och fara? eller slog jag honom? NEJ. Jag uttryckte helt enkelt bara mitt missnöje över att INGEN här hemma någonsin visar någon som helst respekt eller uppskattning. Ingen orkar leva ett liv utan uppskattning.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-49088285754201531462010-09-23T12:51:00.000-07:002010-09-23T13:13:02.783-07:00Splittrad med paranoia<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHkcfgPq36ewcqbgRsoinEY9_tlAQwNViGzh4oeRuV1PExr_JzA-UxR1jOzOJbXshlQYUDCCdyoIy_lN-4xQHQSuqnwosBehGzK7cnUdh5hLtt8Jeiywwt8GF-uAlxI_LZdS-5xRwapQQ/s1600/Cutcut.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 320px; height: 213px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHkcfgPq36ewcqbgRsoinEY9_tlAQwNViGzh4oeRuV1PExr_JzA-UxR1jOzOJbXshlQYUDCCdyoIy_lN-4xQHQSuqnwosBehGzK7cnUdh5hLtt8Jeiywwt8GF-uAlxI_LZdS-5xRwapQQ/s320/Cutcut.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5520204379049575010" border="0" /></a><br />Jag är ruggigt förvirrad och kluven just nu. Jag VET ju att något är fel på mej och jag är NÄSTAN helt säker på att jag har borderline. Men jag är alldeles för feg och får för mej att dom kommer vilja lägga in mej, vilket jag själv oxå egentligen vill men inte på deras initiativ.<br /><br />Dessutom vill jag inte lämna mats i sticket med djuren och ungarna.<br /><br />Egentligen vill jag inte veta om jag har borderline eller inte samtidigt som jag vill veta för att få rätsida på mej själv.<br /><br />Dom senaste dagarna har jag vart väldigt låg och irriterad. Ganska förbannad emellanåt, mer än vanligt faktiskt. Jag tror det hänger ihop med att jag är ganska splittrad just nu. Hoppas jag i a f.<br /><br />Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med det här. Malin har lovat att komma för bi på måndag så vi får se om jag kanske kan ta tag i det då om hon sparkar mej i röven lite.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-52285532362954741952010-09-18T14:42:00.001-07:002010-09-18T14:54:24.752-07:00BorderlineHär om dagen pratade jag och en vän om borderline. Vad det innebär och man mår och beter sej som människa. Mkt av det hon sa stämde faktiskt in på mej så jag beslöt mej för att kolla upp det. Det är skrämmande men det beskriver mej så oerhört bra.<br /><br /><p style="font-style: italic;" class="ingress"> <span style="font-size:85%;">Borderline personlighetsstörning yttrar sig på olika sätt. Den som fått sjukdomen känner sig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet. Psykoterapi och medicinering används för att förhindra återfall. Om du misstänker borderline bör du kontakta din vårdcentral eller öppenpsykiatrin. </span></p> <p style="font-style: italic;"><span style="font-size:85%;">Två procent av befolkningen befinner sig i ett gränsland mellan lättare och svårare psykiska besvär. Det kallas borderline personlighetsstörning eller emotionell instabilitet.</span></p> <p style="font-style: italic;"><span style="font-size:85%;">Tillståndet är knepigt att förklara och behandla. Dubbelt så många kvinnor som män sägs ha borderline. Ungefär var tionde som drabbas dör i förtid, oftast genom självmord. </span></p> <p style="font-style: italic;"><span style="font-size:85%;">Både arv och miljö påverkar att du ska hamna i gränstillståndet. En inneboende ängslighet, impulsivitet eller känslomässig osäkerhet kan göra dig sårbar för negativa faktorer i din omgivning.</span></p> <p style="font-style: italic;"><span style="font-size:85%;">Om du dessutom växer upp i en otrygg eller hotfull miljö, kan borderlinestörningen utlösas.</span></p> <p style="font-style: italic;"><span style="font-size:85%;">Borderline är ingen sjukdom eller egenskap som man antingen har eller inte har. Gränsen mellan sjukt och friskt flyter. Personlighetsstörningen kan också förändras och försvinna med tiden.</span></p> <h2 style="font-style: italic;"><span style="font-size:85%;">Symtom vid borderline personlighetsstörning</span></h2> <ul style="font-style: italic;"><li><span style="font-size:85%;">Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka. </span></li><li><span style="font-size:85%;">Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet. </span></li><li><span style="font-size:85%;">Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt. </span></li><li><span style="font-size:85%;">Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök. </span></li><li><span style="font-size:85%;">I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet. </span></li><li><span style="font-size:85%;">I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven. </span></li><li><span style="font-size:85%;">Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor. </span></li><li><span style="font-size:85%;">Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar. </span></li><li><span style="font-size:85%;">Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig. </span></li></ul><br /><span style="font-size:100%;">Jag hittade även något slags onlinetest där man fick fylla i vissa frågor och där man i antal "poäng" fi</span>cka veta om man ligger i riskzonen. Jag fick 28 av 30 möjliga så jag bör kolla upp det där.<br /><br />Jag vill dock inte göra det eftersom jag starkt tvivlar på att en psykolog, psykiatriker eller terapeut kan hjälpa mej. Och jag vill <span style="font-size:130%;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-weight: bold;">VERKLIGEN INTE </span></span><span style="font-size:85%;">bli inlagd vilket jag inbillar</span></span> mej att dom kommer vilja. Så då väljer jag hellre att gå runt med min ångest utan att tala om något för dom. Kanske dumt av mej tycker ni men ni vet inte hur det är.<br /><br />På sätt och vis vore det skönt att få veta vad det är som gör att jag beter mej på vissa sätt och få lära mej hantera det. <span style="font-weight: bold;">MEN </span>vägen dit känns alldeles för komplicerad och då låter jag hellre bli. Jag har klarat mej hittills så jag lär säkert klara mej några år till. En sak är säker iaf. Jag måste sluta med dom antidep jag äter nu eftersom dom kan göra saken värre den redan är om det nu är så att jag har borderline. Vilket jag inte vet. Och säkert inte kommer få veta heller.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-28516584307955779162010-09-18T05:54:00.000-07:002010-09-18T06:08:13.266-07:00PanikångestÄr något jag hade klarat mej utan.<br />Är det rätt att jag ska städa efter alla här hemma inkl ta hand om djuren, laga mat, tvätta, se till att barnen kommer i säng i tid, söka jobb, vara glad och trevlig och dessutom vara på humör för att knulla 24/7?<br /><br /><br />Ska jag dessutom behöva redovisa allt för att bevisa att jag faktiskt gör saker på dagarna? Är inte det en självklarhet egentligen?<br />Tydligen inte. För det spelar ingen roll om jag storstädar hela vardagsrummet för jag får skit dagen efter iaf för att hundarna rivit runt under natten.<br />Dessutom är det tydligen bara jag och Amy som stökar ner här hemma. Aldrig nån annan. Och när hundarna röjt runt eller kräkts på golvet i vardagsrummet är det mitt ansvar så det får ligga tills jag kommer hem. Att ta undan en skål eller två från vardagsrums bordet är tydligen oxå mitt ansvar, trots att jag inte är hemma, så valpen trycker i sej en hel skål med dipp och en med chilinötter.<br /><br />Eftersom jag uppenbarligen är värdelös på jobbansökningar och inte ens får svar från dom jag söker jobb hos så tänkte jag att då kan jag börja plugga igen så får jag iaf lite pengar från csn. Vilket iof är bra men det är samtidigt pengar som ska betalas tillbaka såsmåningom. Och eftersom det <span style="font-weight: bold;">VERKLIGEN </span>inte funkar att vi bor tillsammans och en separation i princip är oundviklig så är det jag som får sitta med dom skulderna + att jag dessutom ska hjälpa till att betala på dom lånen mats tagit för våran skull. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist någonstans. Och med det menar jag inte att jag inte vill eller tänka hjälpa till att betala tillbaka lånen mats står på, utan bara det att jag sitter fast med ytterligare lån utöver dom andra lånen när vi separerar.<br /><br />Men det är tydligen helt ok.<br /><br />Så om någon där ute vet en lägenhet som inte är för dyr, som inte ligger för långt från nacka och som dessutom jag, Amy, 2 hundar och en katt får plats i så får ni gärna säga till.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-56743158812481121452010-08-15T16:12:00.000-07:002010-08-15T16:13:27.127-07:00Inte nog,,,... med att jag är otilräcklig. jag är tydligen värdelös, känslokall och elak oxåRaja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-15560525256061765872010-08-15T15:16:00.000-07:002010-08-15T15:29:09.926-07:00MotsägelsefulltHur ska jag kunna tro på någon som påstår sej tycka att jag är snygg och vacker när han dessutom säger rent ut att han inte tänder på mej? Är det konstigt att jag mår som jag gör? Att jag äter ännu mer bara för att slippa tänka på annat? Jag har inte somnat innan 4-5 en enda natt på flera månader. Jag vill inte ligga brevid nån som inte ens vill ha mej där. Kanske borde jag flytta ut på soffan och börja leta efter något eget? Då kanske jag kan få ordning på mej själv igen.<br /><br />Jag räcker inte till. Först vill han att jag ska älska honom gränslöst och dessutom visa det. Och när jag väl börjar göra det så passar inte det för då har jag ju inget "behov" av att ligga med nån annan, Trekanter och så vidare, medans han har ett enormt behov av det. Det räcker liksom inte bara med mej. Det räcker inte med det jag gör, hur jag ser ut, vad jag känner eller inte känner.<br /><br />Jag måste älska honom men ändå behöva ligga med andra så att han får göra det.<br />Nu är det inte så att jag sagt nej till trekanter och liknande utan bara det att det är inget jag strävar efter längre. Jag har redan gjort allt det där. Men dyker ett tillfälle upp så bangar jag så klart inte. Men det räcker inte.<br /><br />JAG RÄCKER INTE. Vilken flick eller pojkvän vill höra något sånt? vem STÅR UT med att höra något sånt. Kanske är jag dum som stannar kvar när jag vet att det inte kommer hålla? Jag visste det redan från början. Det är alltid så. Det håller aldrig. Hur många lever egentligen resten av livet med varandra? 3% av sveriges befolkning kanske? Jag tillhör inte dom 3 %:en.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-71457775280278180332010-05-19T11:02:00.000-07:002010-05-19T11:11:06.192-07:00AmyDet är ganska jobbigt med Amy just nu.<br />Mest för henne skulle jag tro. Hon mår inte särskilt bra och jag kan verkligen inte förstå hur en 4:åring kan gå och bära på så mkt ångest. Ida när honkom hem från dagis var hon ganska trött. Det har vart långa dagar på dagis senaste veckan så det är förståeligt att hon är helt slut. Efter maten vart hon ganska gnällig och när jag pratade med henne och frågade varför hon var så arg och ledsen sa hon att vi inte tyckte om henne. Att vi bara tycker om Simon och Linus. Hon vill inte vara här utan hon vill vara hos pappa jämt. Det känns inte bra. jag försöker verkligen ge henne så mkt uppmärksamhet jag bara kan. Så fort jag säger att hon inte får göra något eller säger något som inte passa henne blir hon jätte ledsen och tror att jag inte tycker om henne. Men samtidigt kan jag inte sluta säga åt henne om hon gör fel eller beter sej illa bara för att hon blir ledsen. Hon måste ju lära sej vad som är rätt eller fel.<br /><br />Hur som helst känns det inte alls bra att hon känner så här. Det får mej att må dåligt. Jag känner mej misslyckad som mamma.<br /><br />Jag tycker så jävla synd om Amy. En 4:åring ska inte känna att hon inte är älskad. Jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska må bättre. Jag kanske borde prata med Janne om det och höra efter vad hon säger hemma hos honom.<br /><br />Jag vill att Amy ska trivas och må bra. Att hon ska vilja vara här. Hur jag ska bära mej åt vet jag inte.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-58475424167348862182010-05-16T12:17:00.000-07:002010-05-16T12:31:39.078-07:00Ångest och Färgglada piller<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLTdjuacVFUBk-mGl5qfXvOaIEtqXU2UoMSnbN3W5hFVN67xwtmM5KA4-mL4XAcnhsfBGOQkqdheR8a_SZoDfku9DSmkCDd-ROmLv3QlSLzDf5W8sD8N_m4ngglZgWDW9lHnU-dzMHwPs/s1600/prozac_jpg.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 320px; height: 216px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLTdjuacVFUBk-mGl5qfXvOaIEtqXU2UoMSnbN3W5hFVN67xwtmM5KA4-mL4XAcnhsfBGOQkqdheR8a_SZoDfku9DSmkCDd-ROmLv3QlSLzDf5W8sD8N_m4ngglZgWDW9lHnU-dzMHwPs/s320/prozac_jpg.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471952736519212834" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNXL7Q861jlnMd1GGKGBzT5V3QOrQrA3PKuk6cb2-aYC0ynmb-z7N4hLEBB3YJS4-T5JIBL7fU736O0C0AZUHn27cQdJlc-iS-CMLXLZls-172Xlk4_9qpxWV4FHISl9GpH9xrEFF2M-w/s1600/theralen.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 300px; height: 201px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNXL7Q861jlnMd1GGKGBzT5V3QOrQrA3PKuk6cb2-aYC0ynmb-z7N4hLEBB3YJS4-T5JIBL7fU736O0C0AZUHn27cQdJlc-iS-CMLXLZls-172Xlk4_9qpxWV4FHISl9GpH9xrEFF2M-w/s320/theralen.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471952635703386258" border="0" /></a><br />Jag är så jävla slut som människa. Allt går åt helvete just nu och jag vet inte vad vi ska göra åt det.<br /><br />Vi har vart barnlediga 3 dagar på jag vet inte hur många veckor. Alltid är det något som dyker upp så vi måste ta ungarna. Den äldsta skulle kommit imorn och den yngsta på tisdag. Men nu kom den yngsta redan idag och stannar antagligen tills på tisdag nästa vecka. Luften gick verkligen ur mej när jag fcik veta att han skulle hit redan ikväll.<br /><br />Jag vet att jag är grymt orättvis som känner så med tanke på att Amy vart här flera ggr när vi ska ha vart barnlediga. Men det känns inte riktigt som samma sak eftersom vi dom gångerna var barnledig ordentligt innan och efter att hon har vart här.<br /><br />Tog min första osxascand för en stund sen. Får se om det räcker med en eller om jag ska ta några theralen också. Kanske jag borde ringa och boka en akut tid med psykologen med. för att vänta ända tills nästa måndag känns inte hållbart.<br /><br />Jag vill kräkas. Ett rakblad hade hjälpt en hel del just nu men jag vill inte behöva använda så drastiska åtgärder för att få lite ro i kroppen. Jag vet inte vad jag ska göra åt det här eller hur jag ska gå tillväga för att slippa ångest. Jag är bara fruktansvärt trött på att må dåligt. Jag är för gammal för det. Det är sånt man håller på med i tonåren. Trodde jag iaf.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-50037074068401338172010-03-28T17:12:00.000-07:002010-03-28T17:58:54.389-07:00Ensam ÄR stark<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpiMG-3LCKbRWl7pYEGJmQJy43IXkqYAc1rltRgRXH-dvLWrUJ2Ypr1DUzNCik-XyxLOehJRqgk3spMZ-631Ddp5UKTaaQHKbYcWAJuGDQ12ojxwlwMfyyA89cEvsDUNkr3yHZHLct3b0/s1600/(e)SP_A0143.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpiMG-3LCKbRWl7pYEGJmQJy43IXkqYAc1rltRgRXH-dvLWrUJ2Ypr1DUzNCik-XyxLOehJRqgk3spMZ-631Ddp5UKTaaQHKbYcWAJuGDQ12ojxwlwMfyyA89cEvsDUNkr3yHZHLct3b0/s320/(e)SP_A0143.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5453853948263960098" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiInKXeQ15-9-hWyhK107EIuQerlaS8EZhBcsWguFINZglESnimKTkrko3-WBPKN96lzdFolMFtpQ7YBZ7_gZ_Pj0EmHYQ0shNIFGa5I1vYmqFIvVsK7k5FNZUFDJbmD1in2HYexwayQI/s1600/(e)SP_A0130.jpg"><br /></a><br /><br /><span style="font-size:85%;">Dom senaste dagarna har jag verkligen känt mej apatisk. Vill inte göra något och bryr mej inte om något. Viljan finns inte där. Den enda vilja som finns är att hoppa från balkongen, men det kan jag ju inte göra.<br /><br />Det värsta är att INGEN har förståelse för det. Alla kräver bara mer och mer och får dom det inte så blir det bara en jävla massa gnäll från alla håll. Att jag dessutom inte vill dela med mej av tankar och känslor verkar bara göra saken värre och man blir anklagad för både det ena och det andra pga det. Jag gillar inte att visa att jag mår dåligt. Jag blir ofta väldigt defensiv eller passiv. Jag kan däremot tala om att jag mår inge bra idag, men det accepteras inte alls. Då kommer mer gnäll om att jag måste rycka upp mej och bla bla bla. Det e bara det att ibland behöver man få må dåligt en stund för att kunna må bra senare.<br /><br />Jag har grymt mkt oro i kroppen just nu, och en hel massa ångest. Det är inte ofta jag får det längre men det har vart så några månader nu. Delvis för att jag är så grymt missnöjd med mej själv och min kropp, men också p g a situationen här hemma. Jag och M och det väl oftast bra.<br /><br /><br />Det är barnen som får mej att må dåligt. Det känns hemskt att säga så men jag rår inte för det. M:s yngsta son som gör mej livrädd emellanåt eftersom han är så pass våldsam och aggressiv. Att han dessutom har sådan bristande respekt för vuxna gör inte saken bättre. Många ggr sitter jag bara och väntar på att han ska göra Amy illa på allvar. Jag vet att man inte ska oroa sej över något som inte har hänt ännu men det är faktiskt mitt barn det gäller. Senast han var här rev han Amy på överarmen så pass hår att hon började blöda. hon har fortfarande märken kvar och det är 2 veckor sedan. Att hans äckliga FITTA till mamma har noll koll i barnuppfostran har knappast hjälpt honom. Han är otroligt respektlös mot allt och alla och är väldigt ful i munnen. Amy får inte ha hans leksaker, hon får inte ha sina leksaker och hon får inte va på DERAS rum när han inte vill. Och ALLA är väldigt noga med att påpeka för Amy att låta S vara ifred när han ber om det, Men INGEN respekterar när hon vill vara ifred vilket händer allt oftare nu för tiden.<br /><br />Amy känner sej allt mer utanför och undanskuffad. Senast idag satt hon och grät över att hon inte fick åka med M till brädgården. När hon frågade var hans svar; "Vad ska du med dit att göra"?<br />Hon tyckte det var väldigt orättvist att S fick följa med och inte hon, S hade ju åkt med M tidigare på dagen medan Amy var lämnad ensam kvar hemma. Eller inte ensam. Jag var ju hemma så klart men jag sov mest efter att ha vart uppe till halv sju på morgonen med henne, (Hon har ögoninflammation så hon vaknade i panik i natt när hon inte kunde öppna ögonen), så jag var ju inget vidare sällskap.<br /><br />Igår skar S upp tummen på en kniv efter att ha försökt öppna en ribbotten till sin nya säng. Medan M och S var på akuten var Amy helt hysterisk och trodde att S skulle få en spruta och dö. Hon avgudar honom och följer efter honom överallt trots att han bara leker polis och är elak emot henne. Att hon är minst gör även att hon försöker hävda sej väldigt mkt. Hon retas gärna om hon har fått något som inte dom andra barnen har, som glass t ex. Det är ett dåligt beteende och ska absolut inte uppmuntras men samtidigt så förstår jag henne. Hon är även väldigt snabb att påpeka för dom andra så fort hon får hjälpa till med något. Hon har ett enormt behov av att visa att hon är duktig och duger något till. Hon hakar även på S i mkt dumheter för att känna att hon passar in och får vara med. HON ÄR 4 ÅR! Det ska inte vara så då. Här om veckan kom hon hem från dagis och var helt förtvivlad över att hennes kompisar inte tyckte att hon var söt. En 4:åring ska inte ens tänka på en sån sak. Hon har fått otroligt dåligt självförtroende och är väldigt osäker på sej själv och det hon gör. Allt detta sedan jag och M flyttade ihop. Jag känner mej så otroligt skyldig till hur hon mår.<br /><br /><br />Jag vill sätta ner foten och säga ifrån men dom gånger jag gjort det så har det bara blivit massa gnäll och jag vill att vi ska kunna reda ut det och lösa det istället för att kanske bråka och separera. Vilket jag är rädd för att det skulle bli så. Tyvärr är det så att om vi inte kan ta det som två vuxna människor och lyssna på varandra så är en separation oundviklig. Mitt barn går först. Om inte Amy mår bra är det inte värt att stanna kvar.<br /><br />Jag och M har väldigt mkt att reda ut och prata om och jag vet att jag e kass på att prata om saker. Kanske är det för att jag förväntar mej att bli avspisad som jag går in i försvar direkt och gör det helt omöjligt att ha en neutral dialog om saker och ting. Jag har blivit sviken av alla som borde haft en stor betydelse i mitt liv. Redan som liten har jag fått höra att jag inte duger något till och bokstavligen blivit sparkad på medan jag låg ner.<br />Allt det har gjort mej till den jag är idag. Jag har ingen tillit till folk utan räknar alltid med att jag får klara mej själv. Jag VILL t o m klara mej själv, för det är så jag alltid har gjort. Det enda jag kan vara helt säker på är att Amy är och kommer alltid vara det som betyder mest för mej och som jag alltid kan lita på finns där. När jag känner mej ensam, som nu, så brukar jag tänka att jag kommer iaf alltid att ha Amy och djuren.<br /><br />Kontentan av allt är att jag mår grymt dåligt just nu och överväger på allvar att be läkaren om antidep. Inget långvarigt. Bara så jag orkar igenom den här jobbiga perioden. För utan det, så kommer mitt liv att rasera.<br /><br /><br /></span>Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-80840439066297006782010-01-14T04:33:00.000-08:002010-01-14T04:49:16.872-08:00It sucks<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi50AwOMjwMbhROev155K-ajHigXtExNoj-Mbi7NPI51qrupyx4ppjXKBwLyCBTcjNycMyv8cc0AE9GrAPo0O6fC4srQrMLRPZ9TXsn9gEI6p-FiFmT7-lxbaMEkwfzQAJXrdDCJmvzeRI/s1600-h/DSC01387.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi50AwOMjwMbhROev155K-ajHigXtExNoj-Mbi7NPI51qrupyx4ppjXKBwLyCBTcjNycMyv8cc0AE9GrAPo0O6fC4srQrMLRPZ9TXsn9gEI6p-FiFmT7-lxbaMEkwfzQAJXrdDCJmvzeRI/s320/DSC01387.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426575935395394498" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVipascgYrmA3AZyZXdha5xAskfkDli7_q21U5bMNpFeRFMyeLDygkQ5bcTX3oHDR1zaSG77PRaH2IM-H2Urc2OIS2o0dtx0QCMeJLhuY_m2egOu6oHzRafzcj3c90IGW7gI-meiU1CDk/s1600-h/DSC00032.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVipascgYrmA3AZyZXdha5xAskfkDli7_q21U5bMNpFeRFMyeLDygkQ5bcTX3oHDR1zaSG77PRaH2IM-H2Urc2OIS2o0dtx0QCMeJLhuY_m2egOu6oHzRafzcj3c90IGW7gI-meiU1CDk/s320/DSC00032.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426575656342462194" border="0" /></a><br />Jag hatar det här!<br />PÅ riktigt verkligen. Det är inte meningen att det ska behöva vara så jävla svårt.<br />Alla måste få ha en egen åsikt. Och även om man inte har samma så behöver man inte gapa och skrika om det. Och framförallt inte kala den andra för massa saker. Alla dom saker du kallade mej kan DU vara! Jag tänker fortsätta tycka som jag vill oavsett hur mkt du gapar på mej och tycker jag är ego och är sur för att jag inte litar på dej när det gäller det.<br /><br />Det är vad jag tycker och tror. Och om inte du håller med och tycker jag ska ändra åsikt så får du väl bevisa det på något sätt då.<br /><br />Lägenheten vet jag inte vad vi ska göra med. Jag vill iaf inte ha det så här.<br />Nu får det vara nog.<br /><br /><br />Jag är iaf glad att jag har min dotter och moster som älskar mej villkorslöst.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-17502349458255018582010-01-09T11:23:00.000-08:002010-01-09T11:26:20.732-08:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.pizzahutpizza.com/menu/_images/3_pan_pizzas.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 362px; height: 365px;" src="http://www.pizzahutpizza.com/menu/_images/3_pan_pizzas.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Det tar verligen 1 fucking timme att leverera en pizza från Enskede till Skarpnäck! Vilket är sjukt lång tid!Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-25182230295260911342010-01-06T10:58:00.000-08:002010-01-06T11:02:23.658-08:00Nemesis<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS_5bPX9iAb-9UF_0L5r8UIjvfS6pM0BPBFhnSuldNhwFmaSWWBJkbIRtB2fiwflH2I_5Md1HqhEM13zVRXM__n-IxQurc3ugZ-qU1Kyl7LTACHXV_aL2YGahdjliHlkzdbs8sGGUroXg/s1600-h/DSC00839.JPG"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjS_5bPX9iAb-9UF_0L5r8UIjvfS6pM0BPBFhnSuldNhwFmaSWWBJkbIRtB2fiwflH2I_5Md1HqhEM13zVRXM__n-IxQurc3ugZ-qU1Kyl7LTACHXV_aL2YGahdjliHlkzdbs8sGGUroXg/s320/DSC00839.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5423704185698437026" border="0" /></a><br />Nemi är jätte sjuk stackarn. Kräks och kissar blod. Och som att det inte är nog så har hon fortfarande diarré . Jag lider med henne verkligen.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-2908533006605567972009-12-26T08:39:00.000-08:002009-12-26T08:58:48.545-08:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgREJ5lnzU4szp4xACbKe82VajEGF35-ttfIjSjMvdnmbGKVTUOQQynw4JAAs8Q3mfoigmw4N8GcFV96_mXXgyDu2_ubh9fyg4xbnMTuWi-iWiY1HXwzzcqfxiQTZVtUvdD22W4wJcZcLw/s1600-h/dead-man-s-shoes-5.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 213px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgREJ5lnzU4szp4xACbKe82VajEGF35-ttfIjSjMvdnmbGKVTUOQQynw4JAAs8Q3mfoigmw4N8GcFV96_mXXgyDu2_ubh9fyg4xbnMTuWi-iWiY1HXwzzcqfxiQTZVtUvdD22W4wJcZcLw/s320/dead-man-s-shoes-5.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419590374448046146" border="0" /></a><br />Och<span style="font-weight: bold;"> där </span>kom bråket jag väntade på. Att det aldrig kan ta slut. Det är som att han hittar på saker att bråka om bara för att bråka. Jag är sjuk med ont i halsen och i öronen. Och som alla vet så orkar man inte alls mkt när man är sjuk för krafterna tar slut fort. Så efter att vi vart nere och åkt skridskor så vile jag inget hellre än att bara lägga mej på soffan och vila. M var bussig och tog ut Amy och åkte pulka. När han kommer in visar jag honom ett förslag till jens julklapp på onoff och han snäser iväg ett svar om att han inte vill ta det på avbetalning för att det blir svårare att få lån.<br />När jag talar om för honom att det som sagt bara var ett förslag och inget måste snäser han av mej igen. Så jag frågar om han måste låta så sur då han svarar att han är sur. Och för att citera "Jag har vart ute med Amy och åkt pulka medans du bara har legat här som en säck potatis." När jag då påpekar att jag är sjuk och inte orkar vara ute och åka pulka hela dagen så säger han att han minsann inte heller mår bra och att jag är otacksam.<br />Då undrar jag bara. Vem tvingade honom att gå ut med Amy? Visst det var jätte snällt av honom att göra det men ingen tvingade honom. Ingen bad honom ens mer än Amy. Så varför är han sur på mej? För att jag är sjuk och inte orkar vara ute och springa? Är det mitt fel kanske? Och varför vara så jävla barnslig att man sen bara är spydig när man pratar?<br />Men saksamma. Amy ska juh stanna här till den 19:e så då behöver han inte göra nåt med henne om det nu är så jobbigt. Och jag ska minsann kräva ett tack av honom så fort jag gör något med hans barn! Och om han inte säger tack så tänker jag vara grinig hela dan! Så screw him. Jag är grymt leds på alla jäva bråk vi har jämt. Om sånt som inte ens har någon betydelse. Varför ens lägga ner energi på nåt så löjligt som att han åkte pulka med Amy medans jag låg inne på soffan för att jag är dålig?Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-1838879496939699762009-12-24T11:01:00.000-08:002009-12-24T11:11:35.838-08:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAHQHoSGK7e8uDW1nT0TwOzUKqQG9e0KTjJcu0takB5NNMkyJaEjX16FOAjERfZuN6Y9djGokOHkhO6-P0P_gR_Hn139mix0FuOMZMt6kEu7WAOxKBR-n8KQZeW5SkKzNen3v-dncYtMQ/s1600-h/DSC00839.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAHQHoSGK7e8uDW1nT0TwOzUKqQG9e0KTjJcu0takB5NNMkyJaEjX16FOAjERfZuN6Y9djGokOHkhO6-P0P_gR_Hn139mix0FuOMZMt6kEu7WAOxKBR-n8KQZeW5SkKzNen3v-dncYtMQ/s320/DSC00839.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5418882385998468450" border="0" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBerK6suHPuKYMzlYjwvm1rrqw26HNOFRlcPOMQfZTimZhXBUYCTgnKt1hE7Sumxup1GtTZJ5o8XMli-mTYcl1vpyJuCGY6YGTr7c6cyRSVgjBQS4GFsjdPMpDdQ7LXRMImGUOCB80evI/s1600-h/DSC00038+%282%29.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBerK6suHPuKYMzlYjwvm1rrqw26HNOFRlcPOMQfZTimZhXBUYCTgnKt1hE7Sumxup1GtTZJ5o8XMli-mTYcl1vpyJuCGY6YGTr7c6cyRSVgjBQS4GFsjdPMpDdQ7LXRMImGUOCB80evI/s320/DSC00038+%282%29.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5418882109722265634" border="0" /></a><br />Nu är det julafton och allt har gått förvånansvärt bra faktiskt. Inget bråk allt. Varken mellan mej och M eller mellan mej och Mamma. Julklapparna är utdelade och julmaten är äten. Amy vart glad för allt hon fick faktiskt. Bl a ett par skridskor och massa pärlor och pärlplattor.<br />Linus var lika nöjd med kläderna han fick av oss, vilket var tur eftersom jag var ganska osäker på om han skulle gilla det eller inte. M fick ingen julklapp alls. Jag hade verkligen inte råd. Men det gjorde inte så mkt eftersom han inte hade haft råd att köpa nåt till mej heller så det vart lika ändå.<br />Nu e jag ganska trött och vill egentligen gå och sova men måste va vaken till elva iaf så jag kan gå ut med odjuren (hundarna) en sista sväng.<br /><br />Ha en riktigt god julRaja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-21957293163858386562009-12-22T03:08:00.001-08:002009-12-22T04:56:46.046-08:00Det här suger verkligen.<br />Dom senaste två dagarna har M och jag bråkat mer än vanligt och om något så löjligt som en fryst lax!<br />Jag hade i går morse bett honom ta ut laxfilén ur frysen så jag skulle kunna ugnsbaka den till middag.<br />Under dan åkte vi och handlade julgran och lite pynt och på vägen hem frågade jag om han hade tagit ur axen ur frysen eller inte. Vilket han så klart inte hade. Så jag suckade och vart väl ganska irriterad över att han än en gång inte hade lyssnat på vad jag sagt. Då börjar M gå om att jag alltid gnäller på honom och bla bla bla. Men om han ibland hade lyssnat bara lite på vad jag säger så skulle jag slippa att tjata och gnälla. Saksamma. På hemvägen satt vi båda tysta för ingen av oss var väl direkt på humör.<br />När vi kommer hem så ska han ägga laxen på tining men tar fram laxbitarna istället för den hela sidan vilket jag påpekar och sm resulterar i att M då blir ännu argare och surare och påstår att jag trycker ner honom. När jag påpekar att det bara är dumt att tjaffsa om det och tycker att vi borde släppa det så fortsätter han gå på om det. Hela kvällen.<br />Tillsist orkar jag inte med mer ångest så rakbladet åkte fram. När jag står och lagar mat ser M en stor blodfläck på ärmen på tröjan vilken jag själv inte sett fram till dess. Sen gormar han på om det ett bra tag innan han ställer ultimatumet att antingen så söker jag hjälp för det eller så slänger han ut mej. Så då valde jag att gå. Han har ingen aning om vilka krav han ställde. Att börja med tabletter och prata hos en psykolog igen är något jag aldrig mer tänker göra. Dom där tabletterna tar livet av en. Jag tänker inte gå runt som ett jävla kolli igen.<br /><br />Slutsatsen av det hela är att jag nu sitter hos min mamma i dalarna och väntar på att M ska komma hit istället. Why undrar ni säkert. Och jag med kan jag lova. Men kärleken är blind sägs det juh.Raja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-678560187893891346.post-23695780069870741152009-12-19T14:11:00.000-08:002009-12-19T14:16:20.466-08:00Ingen gran i år ;(Jag är leds på våra ekonomiska problem. Varje månad är det samma visa. Mats får sin lön på ca 24 000 och när räkningarna är betalda så finns ca 4-5000 kvar. Resten av månaden hänger alltså på hurvida jag får jobba eller inte. Normalt jobbar jag ca 2-4 dar i veckan. det är alltså minst 2400 i veckan och ibland får jag tom jobba 5 dar i veckan vilket är 6000. Det värsta är dock att dom pengarna inte heller räcker till. Nu när det är jul är det dessutom ännu värre eftersom det är fer utgifter. Vi kan inte ens köpa en gran för ungarnas skull för mats kommer inte ha nå pengar kvar efter lönen så vi måste ta mina pengar så vi kommer hem från dalarna. Alltså går det inte att använda dom pengar jag har till att köpa julgran... Utan gran ingen jul. Ingen jul..... Ja. fuck the rest i så fall!<br /><br />It sucks. Big timeRaja-Lisahttp://www.blogger.com/profile/16704705945589187287noreply@blogger.com0