lördag 26 februari 2011

Jag har fortfarande inte riktigt fattat det. Men jag kan skriva om det nu.

Det som hände är verkligen helt ofattbart. Det är sånt som händer andra och inte en själv.
Du lämnade mej och många andra alldeles för tidigt.

Jag är arg oxå. Inte arg på dej. Men på A som fick din sista tid här med oss att vara så ångestfylld.
Jag tror inte ett ord på vad han har sagt till dej. Men jag vet att du gjorde det. Och det gör mej arg.
Hur kan man lura en människa på det sättet, någon som bryr sej så mkt om en, hur hade han mage att göra dej så illa?

Jag saknar dej ofantligt mkt. Vissa dagar får jag panik och vet inte hur jag ska klara mej utan dej.
Det gör mej riktigt ledsen att jag inte fanns där för dej dom sista månaderna. Att vi bråkade. Nu i efterhand tycker jag att det var onödigt av mej att reagera som jag gjorde.
Jag är säkert hemsk men jag lägger skulden på A. Det är hans fel att du försvann utan att jag hann tala om för dej en sista gång hur mkt du betydde för mej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar