onsdag 19 maj 2010

Amy

Det är ganska jobbigt med Amy just nu.
Mest för henne skulle jag tro. Hon mår inte särskilt bra och jag kan verkligen inte förstå hur en 4:åring kan gå och bära på så mkt ångest. Ida när honkom hem från dagis var hon ganska trött. Det har vart långa dagar på dagis senaste veckan så det är förståeligt att hon är helt slut. Efter maten vart hon ganska gnällig och när jag pratade med henne och frågade varför hon var så arg och ledsen sa hon att vi inte tyckte om henne. Att vi bara tycker om Simon och Linus. Hon vill inte vara här utan hon vill vara hos pappa jämt. Det känns inte bra. jag försöker verkligen ge henne så mkt uppmärksamhet jag bara kan. Så fort jag säger att hon inte får göra något eller säger något som inte passa henne blir hon jätte ledsen och tror att jag inte tycker om henne. Men samtidigt kan jag inte sluta säga åt henne om hon gör fel eller beter sej illa bara för att hon blir ledsen. Hon måste ju lära sej vad som är rätt eller fel.

Hur som helst känns det inte alls bra att hon känner så här. Det får mej att må dåligt. Jag känner mej misslyckad som mamma.

Jag tycker så jävla synd om Amy. En 4:åring ska inte känna att hon inte är älskad. Jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska må bättre. Jag kanske borde prata med Janne om det och höra efter vad hon säger hemma hos honom.

Jag vill att Amy ska trivas och må bra. Att hon ska vilja vara här. Hur jag ska bära mej åt vet jag inte.

söndag 16 maj 2010

Ångest och Färgglada piller



Jag är så jävla slut som människa. Allt går åt helvete just nu och jag vet inte vad vi ska göra åt det.

Vi har vart barnlediga 3 dagar på jag vet inte hur många veckor. Alltid är det något som dyker upp så vi måste ta ungarna. Den äldsta skulle kommit imorn och den yngsta på tisdag. Men nu kom den yngsta redan idag och stannar antagligen tills på tisdag nästa vecka. Luften gick verkligen ur mej när jag fcik veta att han skulle hit redan ikväll.

Jag vet att jag är grymt orättvis som känner så med tanke på att Amy vart här flera ggr när vi ska ha vart barnlediga. Men det känns inte riktigt som samma sak eftersom vi dom gångerna var barnledig ordentligt innan och efter att hon har vart här.

Tog min första osxascand för en stund sen. Får se om det räcker med en eller om jag ska ta några theralen också. Kanske jag borde ringa och boka en akut tid med psykologen med. för att vänta ända tills nästa måndag känns inte hållbart.

Jag vill kräkas. Ett rakblad hade hjälpt en hel del just nu men jag vill inte behöva använda så drastiska åtgärder för att få lite ro i kroppen. Jag vet inte vad jag ska göra åt det här eller hur jag ska gå tillväga för att slippa ångest. Jag är bara fruktansvärt trött på att må dåligt. Jag är för gammal för det. Det är sånt man håller på med i tonåren. Trodde jag iaf.