Och där kom bråket jag väntade på. Att det aldrig kan ta slut. Det är som att han hittar på saker att bråka om bara för att bråka. Jag är sjuk med ont i halsen och i öronen. Och som alla vet så orkar man inte alls mkt när man är sjuk för krafterna tar slut fort. Så efter att vi vart nere och åkt skridskor så vile jag inget hellre än att bara lägga mej på soffan och vila. M var bussig och tog ut Amy och åkte pulka. När han kommer in visar jag honom ett förslag till jens julklapp på onoff och han snäser iväg ett svar om att han inte vill ta det på avbetalning för att det blir svårare att få lån.
När jag talar om för honom att det som sagt bara var ett förslag och inget måste snäser han av mej igen. Så jag frågar om han måste låta så sur då han svarar att han är sur. Och för att citera "Jag har vart ute med Amy och åkt pulka medans du bara har legat här som en säck potatis." När jag då påpekar att jag är sjuk och inte orkar vara ute och åka pulka hela dagen så säger han att han minsann inte heller mår bra och att jag är otacksam.
Då undrar jag bara. Vem tvingade honom att gå ut med Amy? Visst det var jätte snällt av honom att göra det men ingen tvingade honom. Ingen bad honom ens mer än Amy. Så varför är han sur på mej? För att jag är sjuk och inte orkar vara ute och springa? Är det mitt fel kanske? Och varför vara så jävla barnslig att man sen bara är spydig när man pratar?
Men saksamma. Amy ska juh stanna här till den 19:e så då behöver han inte göra nåt med henne om det nu är så jobbigt. Och jag ska minsann kräva ett tack av honom så fort jag gör något med hans barn! Och om han inte säger tack så tänker jag vara grinig hela dan! Så screw him. Jag är grymt leds på alla jäva bråk vi har jämt. Om sånt som inte ens har någon betydelse. Varför ens lägga ner energi på nåt så löjligt som att han åkte pulka med Amy medans jag låg inne på soffan för att jag är dålig?

Nu är det julafton och allt har gått förvånansvärt bra faktiskt. Inget bråk allt. Varken mellan mej och M eller mellan mej och Mamma. Julklapparna är utdelade och julmaten är äten. Amy vart glad för allt hon fick faktiskt. Bl a ett par skridskor och massa pärlor och pärlplattor.
Linus var lika nöjd med kläderna han fick av oss, vilket var tur eftersom jag var ganska osäker på om han skulle gilla det eller inte. M fick ingen julklapp alls. Jag hade verkligen inte råd. Men det gjorde inte så mkt eftersom han inte hade haft råd att köpa nåt till mej heller så det vart lika ändå.
Nu e jag ganska trött och vill egentligen gå och sova men måste va vaken till elva iaf så jag kan gå ut med odjuren (hundarna) en sista sväng.

Ha en riktigt god jul

Det här suger verkligen.
Dom senaste två dagarna har M och jag bråkat mer än vanligt och om något så löjligt som en fryst lax!
Jag hade i går morse bett honom ta ut laxfilén ur frysen så jag skulle kunna ugnsbaka den till middag.
Under dan åkte vi och handlade julgran och lite pynt och på vägen hem frågade jag om han hade tagit ur axen ur frysen eller inte. Vilket han så klart inte hade. Så jag suckade och vart väl ganska irriterad över att han än en gång inte hade lyssnat på vad jag sagt. Då börjar M gå om att jag alltid gnäller på honom och bla bla bla. Men om han ibland hade lyssnat bara lite på vad jag säger så skulle jag slippa att tjata och gnälla. Saksamma. På hemvägen satt vi båda tysta för ingen av oss var väl direkt på humör.
När vi kommer hem så ska han ägga laxen på tining men tar fram laxbitarna istället för den hela sidan vilket jag påpekar och sm resulterar i att M då blir ännu argare och surare och påstår att jag trycker ner honom. När jag påpekar att det bara är dumt att tjaffsa om det och tycker att vi borde släppa det så fortsätter han gå på om det. Hela kvällen.
Tillsist orkar jag inte med mer ångest så rakbladet åkte fram. När jag står och lagar mat ser M en stor blodfläck på ärmen på tröjan vilken jag själv inte sett fram till dess. Sen gormar han på om det ett bra tag innan han ställer ultimatumet att antingen så söker jag hjälp för det eller så slänger han ut mej. Så då valde jag att gå. Han har ingen aning om vilka krav han ställde. Att börja med tabletter och prata hos en psykolog igen är något jag aldrig mer tänker göra. Dom där tabletterna tar livet av en. Jag tänker inte gå runt som ett jävla kolli igen.

Slutsatsen av det hela är att jag nu sitter hos min mamma i dalarna och väntar på att M ska komma hit istället. Why undrar ni säkert. Och jag med kan jag lova. Men kärleken är blind sägs det juh.

Ingen gran i år ;(

Jag är leds på våra ekonomiska problem. Varje månad är det samma visa. Mats får sin lön på ca 24 000 och när räkningarna är betalda så finns ca 4-5000 kvar. Resten av månaden hänger alltså på hurvida jag får jobba eller inte. Normalt jobbar jag ca 2-4 dar i veckan. det är alltså minst 2400 i veckan och ibland får jag tom jobba 5 dar i veckan vilket är 6000. Det värsta är dock att dom pengarna inte heller räcker till. Nu när det är jul är det dessutom ännu värre eftersom det är fer utgifter. Vi kan inte ens köpa en gran för ungarnas skull för mats kommer inte ha nå pengar kvar efter lönen så vi måste ta mina pengar så vi kommer hem från dalarna. Alltså går det inte att använda dom pengar jag har till att köpa julgran... Utan gran ingen jul. Ingen jul..... Ja. fuck the rest i så fall!

It sucks. Big time