Amy

Det är ganska jobbigt med Amy just nu.
Mest för henne skulle jag tro. Hon mår inte särskilt bra och jag kan verkligen inte förstå hur en 4:åring kan gå och bära på så mkt ångest. Ida när honkom hem från dagis var hon ganska trött. Det har vart långa dagar på dagis senaste veckan så det är förståeligt att hon är helt slut. Efter maten vart hon ganska gnällig och när jag pratade med henne och frågade varför hon var så arg och ledsen sa hon att vi inte tyckte om henne. Att vi bara tycker om Simon och Linus. Hon vill inte vara här utan hon vill vara hos pappa jämt. Det känns inte bra. jag försöker verkligen ge henne så mkt uppmärksamhet jag bara kan. Så fort jag säger att hon inte får göra något eller säger något som inte passa henne blir hon jätte ledsen och tror att jag inte tycker om henne. Men samtidigt kan jag inte sluta säga åt henne om hon gör fel eller beter sej illa bara för att hon blir ledsen. Hon måste ju lära sej vad som är rätt eller fel.

Hur som helst känns det inte alls bra att hon känner så här. Det får mej att må dåligt. Jag känner mej misslyckad som mamma.

Jag tycker så jävla synd om Amy. En 4:åring ska inte känna att hon inte är älskad. Jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska må bättre. Jag kanske borde prata med Janne om det och höra efter vad hon säger hemma hos honom.

Jag vill att Amy ska trivas och må bra. Att hon ska vilja vara här. Hur jag ska bära mej åt vet jag inte.