Här har jag slitit som ett djur hela dan med att måla i vardagsrummet. Att måla låter kanske inte så jobbigt Men allt runt omkring tar desto mer energi. T ex att tömma och flytta runt bokhyllor, ,Skruva ner hylla. pappa golvet, tejpa lister och eluttag mm. Jag skurade dessutom ur hela tv-bänken eftersom det STANK hundkiss. Och när allt var klart skulle allt plockas undan och ställas på plats igen. Allt det är ganska påfrestande att göra ensam. Och inte ett enda uppskattande ord fick jag höra när M kom hem. Inte ett enda. Att han sen dessutom sätter allt huller om buller på tv-bänken när jag verkligen gjort allt för att det skulle bli lite ordning och hemtrevligt, fick mej att tappa humöret. Han går på om att jag ska respektera honom om att han vill ha ordning och reda hemma mm och när jag för en gångskull försöker få det att se lite fint ut så skiter han i det. Ingen som helst respekt för att jag slitit som fan hela dagen. Och när jag säger det åt honom så tycker han att jag är elak (?) På vilket sätt var jag elak? Kallade jag honom dum i huvet och bad honom flyga och fara? eller slog jag honom? NEJ. Jag uttryckte helt enkelt bara mitt missnöje över att INGEN här hemma någonsin visar någon som helst respekt eller uppskattning. Ingen orkar leva ett liv utan uppskattning.