lördag 18 september 2010

Panikångest

Är något jag hade klarat mej utan.
Är det rätt att jag ska städa efter alla här hemma inkl ta hand om djuren, laga mat, tvätta, se till att barnen kommer i säng i tid, söka jobb, vara glad och trevlig och dessutom vara på humör för att knulla 24/7?


Ska jag dessutom behöva redovisa allt för att bevisa att jag faktiskt gör saker på dagarna? Är inte det en självklarhet egentligen?
Tydligen inte. För det spelar ingen roll om jag storstädar hela vardagsrummet för jag får skit dagen efter iaf för att hundarna rivit runt under natten.
Dessutom är det tydligen bara jag och Amy som stökar ner här hemma. Aldrig nån annan. Och när hundarna röjt runt eller kräkts på golvet i vardagsrummet är det mitt ansvar så det får ligga tills jag kommer hem. Att ta undan en skål eller två från vardagsrums bordet är tydligen oxå mitt ansvar, trots att jag inte är hemma, så valpen trycker i sej en hel skål med dipp och en med chilinötter.

Eftersom jag uppenbarligen är värdelös på jobbansökningar och inte ens får svar från dom jag söker jobb hos så tänkte jag att då kan jag börja plugga igen så får jag iaf lite pengar från csn. Vilket iof är bra men det är samtidigt pengar som ska betalas tillbaka såsmåningom. Och eftersom det VERKLIGEN inte funkar att vi bor tillsammans och en separation i princip är oundviklig så är det jag som får sitta med dom skulderna + att jag dessutom ska hjälpa till att betala på dom lånen mats tagit för våran skull. Jag tycker inte att det är rimligt eller rättvist någonstans. Och med det menar jag inte att jag inte vill eller tänka hjälpa till att betala tillbaka lånen mats står på, utan bara det att jag sitter fast med ytterligare lån utöver dom andra lånen när vi separerar.

Men det är tydligen helt ok.

Så om någon där ute vet en lägenhet som inte är för dyr, som inte ligger för långt från nacka och som dessutom jag, Amy, 2 hundar och en katt får plats i så får ni gärna säga till.

1 kommentar:

  1. Nu känner inte jag dig personligen och vet inte alls hur det är att ev. ha borderline, vilka tankar som går inom en osv men du tycker inte att det kanske är lite fel att utöver alla problem med dig själv, känslomässigt och psykiskt, fysiskt, socialt osv ändå ha massa djur att ta hand om? Tycker du borde fokusera på dig själv och få den hjälp som finns att få och det betyder inte alltid att man blir inlagd för att man är "pucko" eller lider av en sjukdom som borderline. Läggs man in är det för att priva mediciner och se vilken metod som passar just dig till en första del.

    Ta tag i dig själv det är ingen annan som kan göra det år dig!

    SvaraRadera